Jag är Micke Bergs barnbarn:

“Många frågar mig varför jag inte kör raw, då det ger lite bättre stuns i högdagrarna. Mitt svar är enkelt: det stoppar upp kameran och resultatet är i princip likvärdigt om man kör svartvitt jpg eller raw. Jag gjorde ett blindtest på gubbar som tycker sig veta allt om teknik. Skrev ut fem printar i A3, skrev raw på de som var gjorda från jpg och jpg på rawprintarna. Först tyckte de flesta att rawprintarna var bäst, de som var jpg egentligen och efter det kunde ingen skilja dom åt så jag vet inte jag.”

Roligaste jag läst på länge om fotografi nu för tiden. Alltså, ibland plåtar jag RAW, ibland inte. Jag behöver inte ändra 13123 grejer efteråt. Man behöver inte alltid plåta RAW för att skapa en bra bild, varken till ett eget projekt eller reklam. En jävla känsla fick jag höra att jag hade idag när jag var ute och plåtade ett jobb. Av en mycket mer teknisk person. Alla kanske inte måste arbeta på samma sätt? Jag gör som jag vill. Och apropå det:

“Det som genom åren varit min familj är min fotografiska familj. Några människor jag beundrat, tagit stöd emot. Christer Strömholm är ju ledaren i min fotografiska familj. Han lärde mig några avgörande saker. Var omöjlig, se till att du får det som du vill ha det. Tyck om dig själv. Om ingen annan gör det, så gör det i alla fall själv.”

“Det viktigaste i min fotografiska teknik är flödet och snabbheten. När jag körde Leica tog jag ofast två bilder, ibland tre, i sekunden, genom att dra fram filmen snabbt. Jag älskade att ösa på, det hetsade upp mig, ljudet av framdragning som jobbade kontinuerligt. Idag kör jag motordrift, ser sällan i sökaren, femtio procent. Allt går på känsla och att jag vet var motivet befinner sig i sökaren utan att behöva se.”

Precis.


“Snabbhet alltså, därför har aldrig mellan eller storformat varit min grej. Det blir inget flöde, jag vill fotografera i rörelsen, som film, som en flod som rinner. Inget jävla stanna upp och glo.”

Precis.

 

“Det är en fin familj det här. Jag beundrar dom alla. De är dom jag tar spjärn mot om det går trögt, om det liksom inte vill lossna. Då är det fint att veta att det finns andra som känt samma sak, och kommit vidare.

Sedan finns det två till, som inte tillhör min fotografiska familj, men som jag respekterar högt. Sune Jonsson och Gunnar Smoliansky. Två Mästare. Ja, sedan finns det barnbarn: Martin Bogren, Anna Claren, Sanna Sjöswärd, Sev – men om dom får någon annan skriva.”

Väldigt fint att räknas in i denna skara: http://mickebergphoto3.blogspot.se/

Nu ska jag bara hitta någon jäkel som låter mig göra min fotobok över senaste fem åren.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s