Fatal radiation.

3182030983_e3b7068e9e

“I dreamed that I opened my front door and that I was struck by fatal
radiation. That’s how afraid I was. So you see, fear is there. The
fear is in all of us and it is this fear we have to dispel. In friendship
we realize that as human beings we are afraid to share, we are
afraid to be criticized, we are afraid to be misunderstood, we are
afraid not to be loved.

Show the weak moments, the anxieties, the retrogressions.
How often I was blocked in my work or fearful,
how often I depended on the opinion of others.

The kind of talk that leads strangers to intimacy-you can achieve
this, and it doesn’t matter if you’re twenty or ten or one to one,
provided you drop the persona, that terrible layer of false self which
we adopt as a defense, and address the inner self, the vulnerable
self. We also must take the risk of sharing.

I was accused of narcissism because I used to write in a notebook
everything nice that people used to say to me. It wasn’t because
I believed it: it was because I needed it to keep going.

The most wonderful way is to communicate from core to core,
from center to center. Our culture made an effort at finding the
core of the self, but we put a taboo on it. It asserted that the
self was selfish. I was very touched by the women who have
done visibly useful things, such as speech therapy for 17 years
or social work. I used to say, those people are really doing
useful things, what am I doing? And then I suddenly realized
that it was important to speak and simply articulate the struggle
of our own evolution, because after all it is the only thing we
really know. In nothing all of the journey’s steps, I was doing
something useful, but I didn’t know how much. What I was
doing was fighting our battle.

Let us say that from this certain moment we have this degree of strength,
this degree of vision, this courage, but there are times we lack all of them
and then someone else has to give it to us. Let’s celebrate what we bring
to each other, what we share with each other, how much of the persona
we can peel off.

The masks we have worn have always frightened people. I used to
dress to frighten away my enemies. All this is useful and adolescent
but it’s very significant to what we feel when unmasked and sharing
feelings. Strangely enough, the radiation I dreamed of at the front
door never took place. What took place was great intimacy and
sense of interdependence.”

Anais Nin

Advertisements

Twittra på.

1985_10151453368704006_1454768582_n

 

” Eftersom han alltid hade tillgång till internet på sin mobiltelefon, var kontentan, fick han aldrig tid över till »reflektion«. Låt oss undersöka hur det reflektiva stadiet kan se ut för somliga av oss. I kön i mataffären, till exempel. Före det mobila bredbandet handlade mina reflektioner när jag stod i kö huvudsakligen om hur mycket jag hatar mina söliga, ineffektiva medmänniskor. Ibland slutade tankegången i oro för mitt eget blodtryck, och i stunder av klarsyn hann jag också frukta för min mentala hälsa.”

Hahaha.

http://www.fokus.se/2014/04/jag-alskar-klicksamhallet/

All I know since I found you.

P1014012

You got your book baby with all your fears
Let me honey and I’ll catch your tears
I’ll take your sorrow if you want me to
Come tomorrow
That’s what I’ll do
Listen to me

Janey don’t you lose heart

P1010021
Bra lapp hemma hos Ivan.

All I know’s since I found you
I’m happy when I’m in your arms
Happy, darling, come the dark
Happy when I taste your kiss
I’m happy in a love like this

There’s a house upon a distant hill
Where you can hear the laughter of children ring
Guardian angels, they watch from above
Watching over the love that they bring

993085_10152150953539006_6836677638238632959_n

But at night I feel the darkness near
I awake and I find you near
I’m happy with you in my arms
I’m happy with you in my heart

In a world of doubt and fear
I wake at night and reach to find you near

Den här intervjun.

“Människor kan överge en men inte musik och böcker. Läsandet och biblioteket räddade mig många gånger under uppväxten. Det är människans största privilegium, även om man är ensam finns en dialog i litteraturen, säger Kristina Lugn.”

“Ju äldre man blir desto större bli orättvisan mellan kvinnor och män, och i kärlek och sex kommer männen alltid undan, i alla samhällsskikt. När en kvinna förstört sitt liv på den första mannen sticker han för en ny, yngre. Det vore så klart lättare att leva om jag kom hem i kväll till en ung man som hade gjort mat. Han skulle beundra mig jättemycket.” !!!

“Kristina Lugn mejlar mig mitt i natten. Ibland i versaler. Hon ringer upp och säger att om jag inte berättar vem som läckt hennes telefonnummer byter hon inom två timmar. Jag minns inte. Några minuter senare kommer jag ihåg, ringer upp och säger att hon mejlade mig numret.”

http://www.dn.se/kultur-noje/kristina-lugn-det-sista-geniet/

Det roliga tycker jag också är att jag kan känna igen en del från en och annan låt oss säga “känd figur” i svängen. Normal people worry me, som det brukade stå på ett kylskåp i Gamla Enskede där jag hängde förr.

“– Det viktigaste för att överleva är att ha riktiga intressen; något som inte hänger på att man är bäst, som är roligt i sig självt och som inte kan överge en.”

Ditt och datt.

12838_102483303111278_8160220_n

Göran Greider: “Träningshets är ett uttryck för statushets och ökar där klassklyftor ökar.

Vi motionerar mest i Europa men övervikten bara ökar och ökar… kanske skulle ta tag i vad vi kan välja på för käk i affärerna och hur det står till med stressnivåerna och sömn istället för att bara hetsa om träning. Hit med Norges sockerstraffstyle.

***

Neuro-professorn i tv-soffan säger att sova för lite (han sa kring 6 timmar) är att jämställa med att röka 10 cigg/dag!” Då har jag alltså rökt jävligt mycket sedan jag fick barn för första gången 2010…

***

Kristian Lundberg: “– Vi har tvingats in i en individuell klassresa, och i en individuell budget som vi som privatperson ska ha ansvar för. Medan vi helt har tvingats bort från det kollektiva allmänna bästa.

***
Gick in till din hjärtkammare / Rörde vid varenda cell / Sa “Jag förstår, jag förstår, jag förstår, jag förstår” / Jag skulle gott ha kunnat somna / Men som vanligt ingen rast, ingen ro / Men som vanligt: oh, oh, oh. / Du måste tro det finns nåt episkt över dig / Du måste höra stråkkvartetten, den är i dig.

***

10003884_10152121207539006_240699602_n

Läser en av mina favoritböcker igen. Ingmar Bergman & Käbi Laretei.

163436_187554451270829_6802690_n

26153_105990492760559_5900071_n

Att vara någons värdefulla Maria.

Paul.

Screen Shot 2014-03-27 at 2.49.00 AM

 “Breakfast at Tiffany’s for me is a movie of hope, salvation, and a movie that keeps my fire going when it’s so close to burning out.”

När jag inte kan sova av olika anledningar brukar jag kolla på den här filmen eller Lost in translation. Så har det varit i många år. Om män gick runt i samma stil som Paul i filmen hade jag varit mycket nöjd förresten. Perfekt.

– You know what’s wrong with you, Miss Whoever-you-are? You’re chicken, you’ve got no guts. You’re afraid to stick out your chin and say, “Okay, life’s a fact, people do fall in love, people do belong to eachother, because that’s the only chance anybody’s got for real happiness.” You call yourself a free spirit, a “wild thing,” and you’re terrified somebody’s gonna stick you in a cage. Well baby, you’re already in that cage. You built it yourself. It’s wherever you go. Because no matter where you run, you just end up running into yourself.

Holly Golightly: No. The blues are because you’re getting fat and maybe it’s been raining too long, you’re just sad that’s all. The mean reds are horrible. Suddenly you’re afraid and you don’t know what you’re afraid of. Do you ever get that feeling?

Breakfast-at-Tiffany-s-audrey-hepburn-2297023-1024-576

Kulturkämparna.

“De ställs utanför de sociala trygghetssystemen – inte för att de saknar arbete och inkomst, utan för att reglerna inte fungerar på en typisk konstnärlig verksamhet som ofta utgör en kombination av korta anställningar, uppdrag och eget företagande. Kulturskapare är nettoinbetalare till sjukförsäkringen.”

En stor del av min stress beror på detta, läs här. Viktigt.

http://arbetet.se/2014/03/21/lat-oss-fa-del-av-valfarden/

943329_693220367370899_156497135_n

Läs även detta:

http://www.kulturradet.se/nyhetsarkiv/Kronikor/Mars-2014/

“Ekonomi handlar om hushållning av resurser, och resurser är detsamma som verktyg för att uppnå något. Tillväxt och ökade resurser är alltså aldrig mål i sig, utan enbart medel för att uppnå något annat. Och detta andra handlar om möjligheter att leva liv som kan vara solidariska, innehållsrika, bekväma, hälsosamma, kärleksfulla och meningsfulla. Ekonomi och tillväxt skapar ingenting annat än medel för att möjliggöra sådana liv.”

 

Lost-Jack.

)

Det här försvunna planet gör bara att jag tänker på min favorit på teve varje gång en artikel dyker upp… Jack. Fantastisk karaktär som då också råkade spelas av min gamla tv-crush från “Party of five”. Vilken match. “Foxy is a jock and hard-core tattooed dude, and he’s sensitive, and he’s a dad.”

Screen Shot 2014-03-13 at 1.52.09 PM

“Jack Shephard may be the greatest leader in any television series. Jack is very much a man of science. He serves as the antithesis of man of faith. Prior to the crash of Oceanic Flight 815, Jack was born into a successful family, with aspirations of following in his father’s footsteps. He graduated from medical school a year earlier than his classmates. / Ability to think quickly and analyze crisis situations. Jack intentionally represses fear and anxiety, usually in order to remain strong for other people, as he is the one they turn to during crises. Jack also seems to repress his feelings for Kate, which he has only twice ever fully admitted to.”

Drugs, are not cool.

m181110262

One of my favorite scenes ever:



I’m always home, I’m uncool.

I hoped having a lot of money and tree small children would be enough for Seymour Hoffman to stay alive even in times of trouble and demons, be able to get the best help possible for his problems and now it’s too late. He leaves behind a 10, 7 and 5 year old. He should have picked them up, instead he killed himself (even if it was by accident) on the bathroom floor in his underwear. So sad.

I’m with Williams mom, xXx.